Norr om linjen

Authentic photo of Grímsey Photo: Wikimedia Commons

Jag tillbringade tre timmar på färjan Sæfari från Dalvík, klamrandes vid räcket medan Nordatlanten gjorde sitt bästa för att kasta min frukost överbord. När Grímseys basaltklippor till slut dök upp ur den grå dimman visste jag att det här inte var någon sparesa. Det här är en fem kvadratkilometer stor klippa där vinden piskar och lunnefåglarna är tusen gånger fler än människorna. Här finns inga lyxresorter, bara ett litet fiskeläge, ett jävla liv från fåglarna och en linje i marken som markerar världens ände.

Öns karaktär och vem den passar

Grímsey är rått. Det känns som slutet på ett långt, kallt rep. Atmosfären domineras av dånande vågor mot klipporna och silvertärnornas ständiga skrik. Det är en plats för folk som gillar isolering och inte har något emot att få saltstänk i ansiktet.

För vem: Vandrare som vill beta av mil längs dramatiska klippkanter, fågelskådare och ensamresenärer som vill slippa turistbussarna vid Gyllene cirkeln. Vem som bör stanna hemma: Om du behöver ett köpcentrum, en sandstrand med solstolar eller tio olika fusionsrestauranger kommer du att hata det här. Det finns en butik, ett kafé och en hel del tomrum.

Säsonger och när du ska åka

Fönstret för att besöka Grímsey är smalt. De flesta dyker upp mellan juni och augusti. Det är då lunnefåglarna häckar och solen aldrig går ner. I juni får du midnattssol, vilket är praktiskt eftersom du kan vandra till klockan två på natten utan pannlampa.

September börjar bli lynnigt. Lunnefåglarna drar i mitten av augusti och tar med sig det största dragplåstret. Vintern är något helt annat. Färjan går bara tre dagar i veckan, vinden kan nå orkanstyrka och mörkret är totalt. Om du inte letar efter extrem ensamhet och chansen att se norrsken över ett fruset hav bör du hålla dig till sommarmånaderna.

Kustens höjdpunkter och landmärken

Västra sidan av ön är en vägg av pelarbasalt. Att gå längs klippkanten från hamnen mot fyren är det bästa sättet att fatta vidden av stället.

Orbis et Globus: En nio ton tung stensfär som markerar polcirkelns nuvarande position. Eftersom jorden vacklar flyttar sig cirkeln norrut med ungefär 14 meter om året. Du måste vandra till öns norra spets för att hitta den. Det är en bit att gå, men att stå där och titta mot Nordpolen ger perspektiv.

Fyren: På den södra änden står detta klarorangea torn som en skarp kontrast till det grå havet. Vandringen dit är enkel och går genom fält med arktiska blommor.

Fågelklipporna: Under sommaren är klipporna bokstavligen täckta av fåglar. Till skillnad från fastlandet där fåglar ofta är skygga, är lunnefåglarna här relativt avslappnade. Silvertärnorna är däremot aggressiva och kommer att dyka mot ditt huvud om du kommer för nära deras bon. Bär keps eller hatt.

Färjerutter och anresa

Du har två val: båten eller ett litet flygplan.

Färjan: Färjan Sæfari avgår från hamnen i Dalvík. Resan tar ungefär tre timmar. På sommaren går den dagligen, men kolla schemat hos Vegagerðin eftersom inställda turer på grund av vädret är vanliga. En returbiljett kostar runt 7 000 ISK. Det är en tuff överfart; om du blir sjösjuk, ta tabletterna innan du lämnar hamnen.

Flyget: Norlandair flyger från Akureyri. Det är ett 25-minutershopp i ett tvåmotorigt plan. Det är dyrare än båten men erbjuder en otrolig utsikt över Eyjafjörður.

Transport på ön

Det finns ingen biluthyrning på Grímsey. Du behöver ingen. Ön är bara cirka fem kilometer lång och två kilometer bred. Dina egna fötter är det främsta transportmedlet.

Vägen från hamnen till flygplatsen är asfalterad, men allt annat är grus eller fårstigar. Om du stannar över natten brukar pensionatsägarna möta färjan med en skåpbil för att ta hand om ditt bagage, men i övrigt får du räkna med att gå överallt.

Boende

Alla bor i eller runt Sandvík, den enda byn.

Gullsól Guesthouse: Ett enkelt, rent ställe precis vid hamnen. Det är perfekt för budgetresenärer som bara behöver en säng och ett kök för att koka lite pasta. Bása Guesthouse: Ligger nära flygplatsen, det är lugnt och har bra utsikt över klipporna.

Om du är naturälskare är en övernattning obligatorisk. Dagsbesökarna drar med eftermiddagsfärjan, och att ha ön för sig själv i kvällsljuset är då magin händer.

Lokal mat och kvällsliv

Förvänta dig inga Michelinstjärnor. Den lokala kosten består till stor del av fisk.

Krían: Det här är öns nav. Det är en liten restaurang och kafé där du kan få en rejäl tallrik färsk torsk eller en burgare. Priserna är typiska för Island – räkna med att betala runt 3 500 till 4 500 ISK för en huvudrätt. Butiken: Búðin är den lokala mataffären. Den har begränsade öppettider och sortiment, så om du planerar att laga mat själv bör du köpa dina förnödenheter i Akureyri eller Dalvík innan du går ombord på färjan.

Kranvattnet är bland det renaste du någonsin kommer att dricka. Var inte turisten som köper vatten på flaska. Nattlivet består av en öl på kaféet eller att titta på fåglarna från piren. Det är tyst, och det är precis det som är poängen.

Praktiska tips för att överleva

Kort eller kontanter: Precis som i resten av Island är kort kung. Du kan betala för en kopp kaffe eller färjebiljetten med plast. Jag såg inte en enda människa använda kontanter under hela min vistelse. Uppkoppling: 4G-täckningen är förvånansvärt bra över nästan hela ön tack vare närheten till fastlandet. Utrustning: Du behöver vind- och vattentäta kläder, även i juli. Vädret slår om på tio minuter. Om du ska vandra är rejäla kängor ett måste eftersom marken är ojämn och ofta lerig.

Hemliga flyktvägar mot turistfällor

Överskattat: Skylten för polcirkeln precis vid hamnen. Alla köar för att ta en bild där. Det är inte ens den riktiga cirkeln; den står bara där för att det är bekvämt. Skippa kön och vandra till den faktiska stensfären vid norra änden.

Hemlig flyktväg: De östra klipporna. De flesta turister håller sig till den västra sidan nära byn. Om du korsar ön till den östra kanten är terrängen råare och du kommer troligen vara den enda människan i sikte. Det är det bästa stället för att sitta i tystnad och se stormfåglarna rida på uppvindarna. Det känns som om du bokstavligen har nått kanten av kartan.